Blogginlägg 1

IKT, ICT eller IT …

Jag har nu deltagit i mitt första forskarseminarium vilket, visade sig vara mycket intressant och min förhoppning är att jag ska få en ökad förståelse för vad forskningsrelaterat arbeta kan tänkas vara.

Jag har inte för avsikt att fastna i olika definitioner av tekniska begrepp i detta inlägg, utan mitt intresse ligger i, hur universitets lärare kan påverka studenters lärande genom att använda digitala verktyg och hur dessa verktyg kan stimulera till ett fördjupat lärande. 

 

Jag är en forskande praktiker och mitt intresseområde ligger i det ”glapp” som jag upplever finns mellan forskning och praktik. Här får jag stöd av Olofsson & Lindberg (2014) som just lyfter den distans som finns mellan forskning inom lärande och praktisk verksamhet. De menar att denna distans inte finns inom andra forskningsområden som till exempel medicin och teknik, vilket de förklara som jag tolkar det, att det finns en tydlig relevans mellan forskning inom t.ex. medicin och praktisk tillämpning. Jag tror att vi måste bygga relationer mellan forskning och praktik, uppmuntra lärare att forska på sin egen praktik i samarbete med olika universitet. “Furthermore, they claim that design studies can – and should – make significant theoretical contributions by addressing the gap between theory and practices” (Mor & Winters, 2007, s. 4). Jag tänker mig att det finns ett utvecklingsområde i att använda e-plattformar, i syfte att skapa goda förutsättningar för studenters och lärares samarbetslärande. Samarbetslärandet skulle kunna resultera i att studenterna i högre grad får en fördjupad förståelse för olika lärandeobjekt. Studenterna blir då vana i att använda e-plattformar för att fördjupa sitt lärande tillsammans med andra och då tänker jag mig, att det blir naturligt för lärare att fortsätta med det även som praktiserande lärare ute på fältet.

Mitt forskningsområde inriktar sig mot lärarutbildare och deras förmåga att synliggör lärandeobjektet för studenterna, för att studenterna sedermera som verksamma lärare ska kunna driva en undervisning som bygger på lärandeobjektet och som grundar sig på aktuell forskning. 

Jag vill lyfta lärandeobjektets viktiga roll i lärarutbildning. Lärare behöver ha har goda ämneskunskaper för att i första hand kunna konkretisera och bryta ner läroplanen, så att innehållet blir konkretiserat för eleverna, samtidigt som lärarna å andra sidan måste koppla sitt professionella görande till aktuell forskning. Nästa steg för lärare blir då att ta tillvara på nya forskningsresultat och omvandla dessa till konkret undervisning. Många lärare idag känner inte att de har de kunskaper som krävs för att synliggöra lärandeobjektet i sin undervisning. Jag tänker mig att det är orsaken till att olika metoder utan större forskningsrelevans konstrueras. ”En läsande klass” är som jag ser det ett exempel på detta. En läsande klass har fått stark kritik för att inte vara forskningsgrundande.

Jag har under 22 års tid arbetat i grundskolans värld vilket har gett mig stor erfarenhet av hur undervisning bedrivs i grundskolan. Enligt mina erfarenheter så används IKT allt mer i grundskolan och allt fler lärare ser vinsterna med att använda IKT. Det kan handla om klasser som skriver egna bloggar, enskilda elever som använder alternativa verktyg för sitt lärande till lärare som ”flippar” klassrummet och idrottslärare som använder geocaching i sin undervisning samt klassrum som utrustas med datorer, kanoner och interaktiva skrivtavlor. Tittar jag tillbaka på den tid då jag arbetade som ITiS-handledare i slutet av 1990 talet så har det ju trots allt hänt en hel del i grundskolan gällande användandet av IKT och då framförallt de senaste tre åren.

När det kommer till e-lärande är mitt intresseområde kommunikation och samarbetslärande. Wengers (1998) tolkningar av begreppen ”participation” och ”reification” för mina tankar till inifrån lärande (kognitivistiskt perspektiv) och utifrån lärande (sociokulturellt perspektiv). Här tolkar jag Wengers beskrivningar av dessa begrepp som överförbara på inifrån lärande och utifrån lärande och att dessa två ses som oskiljaktiga från varandra, men jag kan ha fel. Vilket i sin tur för mina tankar in på variationsteorin som menar att dessa två begrepp inte kan särskiljas ifrån varandra annat än i förhållande till varandra. Jag kopplar även Bonk och Cunninghams (1998) tankar som relevanta bidrag till dialogen om inifrån lärande och utifrån lärande. Utifrån variationsteorin så kan man inte se på lärandet som endera kognitivt eller sociokulturellt. 

Variationsteorin var den teoretiska ansats som låg till grund för min magisteruppsats, där jag skriver om kritiska undervisningsaspekter. I mitt synliggörande av dessa kritiska undervisningsaspekter uppmärksammade jag, att de undervisningskritiska aspekterna löstes med hjälp av anpassade insatser. De anpassade insatserna kan ses som åtgärder för att synliggöra lärandeobjektet i undervisningen.

En slutsats från min magisteruppsats visar på, att när lärare fokuserar på lärandeobjektet undviker läraren kritiska undervisningsaspekter i sin undervisning. I min magisteruppsats var variationsteorins två principer, att bygga relevansstrukturer och variationens arkitektur centrala begrepp. Jag vill tro, att dessa begrepp är lika viktiga att fokusera på i lärarutbildningen, för att undvika kritiska undervisningsaspekter. När det uppstår kritiska undervisningsaspekter i undervisningen på lärarutbildningen, får inte studenterna de kunskaper som de behöver för att kunna koppla forskning till praktik. 

Wenger (1998); Barab och Duffy (2000) lyfter begreppet “communities of practies”. För mig handlar, communities of practies, om grupperingar av människor som förenas på grund av ett gemensamt intresseområde, t.ex. forskningsteam, arbetslag, studenter. Där individer deltar utifrån sina respektive förmågor, t.ex. i forskningsteam där vi hittar både doktorander och professurer. Jag tänker mig att det finns en poäng i att lektorer och professorer undervisar mer för att föra forskningen närmare undervisningen och att adjunkter intresserar sig mer för forskning genom att i högre grad koppla aktuell forskning till sin undervisning.

Det är även oroväckande att det idag är lika lite undervisningstid som för fem år sedan, vilket JUSEK pekar på i en färsk rapport. Hela 20 procent av studenterna på samhällsvetenskapliga utbildningar har så lite som fyra timmar undervisning per vecka. Det behövs incitament för att lärare även ska satsa på och engagera sig i sin undervisning. Att vara en excellent lärare ska väga lika tungt som att vara en excellent forskare (2015-02-11: Debattartikel av universitetskansler Harriet Wallberg i Curie, Vetenskapsrådets tidning).

På universitetskanslerämbetets (UKÄ) hemsida responderar Sven Stafström, vetenskapsrådets generaldirektör, på Harriet Wallberg uttalande. ”Det är ingen tvekan om att forskning berikar undervisningen, men vi behöver i Sverige i högre grad erkänna att undervisning också berikar forskningen, något man betonar inom den anglo-saxiska akademiska traditionen” (publicerad: 2015-02-11).

Jag arbetar sedan drygt ett år tillbaka på Mittuniversitet som universitetsadjunkt i pedagogik. Anledningen till att jag går en forskarkurs om e- lärande handlar i grund och botten om att jag har ett intresse av att få en fördjupad kunskap om forskningsrelaterat arbete. Jag tänker mig att mitt deltagande i denna kurs ger mig fördjupade kunskaper kring arbetet med forskning och förhoppningsvis även en ökad förståelse för det ”glapp” som jag upplever finns mellan forskning och praktik.

Over and out!

/Christina

Referenser

Barab, S. A., & Duffy, T. (2012). From practice fields to communities of practice. I D. H. Jonassen & S. M. Land (Red.), Theoretical foundations of learning environments (2nd ed, s. 25–56). New York: Routledge.

Bonk, J. C., & Cunningham, D. J. (1998). Searching for Learner-Centered, Constructivist, and Sociocultural Components of Collaborative Educational Learning Tools. I J. C. Bonk (Red.), Electronic Collaborators. Learner-centered technologies for literacy, apprenticeship, and discourse (s. 25–50). Mahwah, N.J: Lawrence Erlbaum.

Mor, Y., & Winters, N. (2007). Design approaches in technology-enhanced learning. Interactive Learning Environments, 15(1), 61–75.

Olofsson, A. D., & Lindberg, J. O. (2014). Moving from theory into practice – on the informed design of educational technologies. Technology, Pedagogy and Education, 23(3), 285–291.

Seufert, S., Lechner, U., & Stanoevska, K. (2002). A reference model for online learning communities. International Journal on E-learning, 1(1), 43–54.

Wenger, E. (1998). Communities of practice: learning, meaning, and identity. Cambridge: Cambridge University Press.